Att möta sig själv sex, sju år senare är faktiskt lite rörande. Jag har fått hem ett välanvänt halsband för lagning. Halsbandet är tydligen ett favoritsmycke varför jag försöker tänka på att gå varsamt fram i restaureringen. Den uttjänta wiren får stryka på foten. Glaschipsen och de små barocka pärlnuggetsen likaså. Vackert tumlade bergskristaller, nya metalldelar och större risformade sötvattenpärlor får ta deras plats. Så! Detta blir bra. Farväl! Vi ses om sex, sju år igen.
No comments:
Post a Comment